Mor

FÖRORD
(Tillägg mars -2015)
I ”e-boken” blir det här första sidan pga datumordningen som programmet e-booker jobbar efter.
Egentligen behöver materialet omarbetas till bok på normalt sätt, men det dröjer innan jag får tid och lust med det stora jobbet. Det känns mer brådskande att sammanfatta de värsta oegentligheterna och distibuera detta, för att försöka väcka någon eller några politiker.
– – –

Det handlar om en kvinna, mao min mor, som drabbats mycket illa under de senaste 20 åren. Innan hon blev påtagligt dement -2009, var det en händelse under 90-talet som var allvarlig, hon blev slagen i huvudet med hammare då hon bodde i Helsingborg.
Jag har inte vetat hur allvarligt det var innan jag hittade rättegångsprotokoll då jag gick igenom allt i hennes bostad -2013.
Hon hemlighöll allvaret i den händelsen och mina besök var glesa.
Ett sådant slag i huvudet sägs kunna utlösa demens. Hennes diagnostiserade alzheimer kan ha pågått sedan dess och utvecklats långsamt.
-2010 var hon utan pengar i flera månaders tid och fick dåligt med mat, hon hade förlorat sin legitimation. Jag visste inget pga utlandsvistelse.
Sedan fortsatte svälten 2011-12 och hon kom att lida av allvarlig näringsbrist. Varken hemvården eller godman begrep detta, vårdcentralen gjorde notering om ”risk” för näringsbrist. Men det bara förvärrades. Mor tappade över 20 kg i vikt. Hennes hund avled.
Förvirringen ledde till placering på Örebros skandalboende Elgströmska huset, där hon blev misshandlad av felaktig medicinering pga personal-slarv.
Då hon började bli bättre, pga främst mathållningen, skulle hon kunnat flytta hem till sin bostad med bl.a. mitt stöd, men i stället förlorade hon bostaden och mycket av vad hon ägde.
Det är ingen ”tröst” att det var rejäl pris-stegring på BR i Örebro, värdet är idag högre än då den såldes för ett år sen. Vårdslös hantering och lögner om regler från överförmyndarenheten i Örebro.
Sen då mor vistades hos mig en tid förra sommaren vägrade Elgströmska huset att sända mor hennes mediciner då de tog slut. Hon blev utan i fem dygn och fick må dåligt igen, pga dessa omdömeslösa och hänsynslösa figurer i Örebro.

Birgit heter hon, blev min mor redan vid 18 års ålder, var en enkel, sund svensk tjej från värmland som 17 år gammal hunnit flytta till Örebro och där träffade min far som efter kriget anlänt till Örebro åratal efter att min farmor börjat arbeta på en av Örebros skofabriker (se ev. vidare nedan *), dessa kom från Krakow i Polen som tidigare tillhörde Tjeckien. Far låg nämligen på sjukhus i Österrike efter att ha varit tillfångatagen av tyskarna, han klarade sig pga sina utmärkta språk-kunskaper, man använde honom som tolk. (Före sin död redogjorde han för sin tid i K-läger och i Sverige i flera teveprogram i Brasilien)

Min mor blev ensam med mig då far inte hade mer än ”transmigrationsvisum” och måste flytta vidare inom några år, han valde då Brasilien och U.S.A. var det andra alternativet dit andra släktingar emigrerat pga kriget. Far ville få med sig mor och därmed mig men mor valde att stanna i Sverige, hon var ju bara 17 år. Hon fick fritt val av min mormor.

Sista gången mor träffade far kom han iförd flott klädsel och  hatt, han ringde på mors/mormors dörr och frågade:   ”Ja eller nej?” och mor svarade ”nej”.
Han lyfte då på hatten och lämnade henne utan ytterligare ordande.
Därefter blev han företagare i Brasilien.

(För övrigt träffades de under vattenytan efter att mor dykt, far hade sett henne och dykte efter, detta var vid badet Hästhagen i Örebro, far var 10 år äldre dvs 27 år gammal)

Jag växte upp med mor och mormor, tidigt kom en norrman in som styvfar vilket medförde många Norge-resor, en mycket trevlig tid helt utan problem, jag kan inte minnas en enda negativ incident i Norge, bara justa och trevliga människor, vi vistades mestadels i Trysil. Norrmannen, Kåre Baastad, var dock som jag minns det,  reserverad gentemot mig, men alltid korrekt.
En kusin till Kaare blev sedermera ordförande i kommunstyrelsen i Örebro. Lena Baastad.
Hon har aldrig besvarat meddelanden om hur illa mor for pga slarv och oseriositet inom kommunens äldrevård, biståndshandläggning och dåliga gode män.

Kåre och mor var bara förlovade och skiljdes åt efter ca fem år om jag minns rätt, jag var väl 12 – 13 år gammal.
Sedermera, efter att jag flyttat hemifrån, gifte sig mor med en svensk man som var betydligt yngre än hon, förhållandet höll ett tiotal år. Därefter har mor levat ensam. Hon arbetade länge deltid som hembiträde åt en av Sveriges störste idrottsmän, därefter som löderska och senare löd-kontrollant på LM Ericsson Örebro i åratal. Hon skaffade sig aldrig mer än grundskola men var alltid noggrann och skötsam och en mycket ärlig och sund person som framförallt älskade djur. Hon hann med några hundar som blev rätt gamla innan de avled, hon hade katter, fåglar, fiskar, under min uppväxt minns jag även marsvin. (Själv hade jag under uppväxten bara tre grodor ända sen rom-stadiet i ett terrarium jag byggde, jag försåg dem med insekter mm, jag var inte särskilt intresserad av andra djur, senare övergick jag till vattensköldpaddor i stort terrarium. Som vuxen har jag dock haft två katter som jag tyckte mycket om, särskilt en av dem) På senare år hade jag allt glesare kontakt med mor och orsaken tas upp här nedan: **

* Mer om Farmor m.fl. i Krakow Polen

Farmor och farfar hade ett skoföretag i Krakow, detta konfiskerades av tyskarna eftersom de var judar, även villan de ägde i en närbelägen mindre stad konfiskerades.  Farfar hette Abraham och var föreståndare för synagogan så det judiska arvet var väldigt uppenbart. Farfar gasades ihjäl i Mauthausen 1944 enligt noggrann tysk listning. Även farmor hamnade i K-läger men gick igenom Auswitz relativt obemärkt (!) orsaken till detta känner jag inte till och har inte efterforskat. Hennes andra son och en dotter överlevde inte, en ytterligare son omkom i en trafikolycka redan före kriget. Två bröder till henne emigrerade till Brasilien vid krigsutbrottet och undslapp således K-lägren.

** Mer om orsaker till mina glesa kontakter med mor

Det hade blivit en vana med mycket glesa besök även pga hennes bosättning i Helsingborg, 55 mil från mig under 22 års tid, år 2001 flyttade hon tillbaka till Örebro och jag skaffade fram det lilla radhus hon bott i sedan dess, hon behövde inte resa till Örebro för att titta på det före flytten upp. Dock var hennes flytt till Helsingborg ur min synpunkt direkt olämplig, hon flyttade som jag ansåg för en väninnas skull, en vänninna som mest bara dragit in mor i problem under Örebrotiden och som inte var särskilt seriös. Denna väninna hade flyttat söderut några år innan mor tog steget, utan att ens höra om min åsikt. Därefter var mina kontakter med mor mycket få, dvs det berodde inte enkom på hennes prioritering av djur, särskilt hundar som höll henne ”låst” i Helsingborg utan god möjlighet att besöka mig eller andra i hemtrakterna dvs i Mälardalen. Under dessa 22 år besökte hon mig dock en gång i Stockholm 1981, då hon fick skjuts av den svenske man hon varit gift med som skjutsade runt henne med hund katt, min ”fosterbror” Thomas (den fd makens son som för tillfället bodde hos min mor) och allt. Jag gjorde besök i Helsingborg några gånger och ringde förstås då och då.
Det är svårt att genom minnen avgöra om det hävdade alzheimerproblemet började på det vanliga, smygande sättet. Men den huvudsakliga försämringen skedde under året -2009.
– –
Då mor blev svårt sjuk och inte klarade sig själv längre föll de små ”oegentligheterna” jag här räknat upp helt bort för mig, nu gällde det att bara hjälpa henne. Att aldrig ta upp något gammalt problem föll sig helt naturligt, aldrig oroa henne.
Jag skrev om lite gamla problem för att förklara varför kontakten blev glesare och glesare med åren. Självklart har jag själv aldrig varit problemfri, men ärlighet sätter jag i första rummet. Oärliga, hånande, hycklande individer (som personalen på Öfn och MÅNGA gode män) brukar jag bryta all kontakt med. Det är inte fel -inte ens enligt Bibeln..
Det är mycket illa att tvingas ha sådana kontakter.
Det är mycket illa att mor fått extra lidande i onödan pga såna figurer.
Hade hon inte haft någon anhörig skulle hon kunnat avlida under allvarlig näringsbrist och brottslig felmedicinering ha kunnat fortsatt länge, fram till henes död. Hon var väldigt dålig mot slutet innan jag jag upptäckte det,
det gick snabbt utför. Vilken god man eller läkare bryr sig, vilka noterar och klarar sånt? -Anhöriga!

Fågelhult koloni 1948

Fågelhult 1948, mor längst bak i mitten skötte kollobarn redan som 16-åring.

Det enda fotot jag har från -2010 är från hennes nya legitimation det året, då sjukdomen nyligen satt in. Hon såg ännu inte ”gammal” ut. Det kanske kan jämföras med ett foto från -2014, då hon fått lida av allvarlig näringsbrist under 2011-2013 plus medicinerna där någon troligen var olämplig (Citalopram) och fortfarande 2017 oklart betr. Exelon.
Dvs om hon i sin bland-demens innefattar Alzheimer eller inte.
Hon såg verkligen ung ut för sin ålder fram till -2010 och det är synd att fotot på en legitimation kan vara så här dåligt.
Våren -2014 hade hon hunnit äts upp dig ca 10 kg från den långvariga svälten i egna hemmet. På det viset fungerade Elgströmska boendet väl.
Men så drastisk förändring ändå på bara drygt fyra år, Fem procent av levnaden.

Mor 2010 och 2013

2010                      2014 Örebro

mor fyller 89

2021 Sandviken, mor fyller 89 år.

Drabbade /insatta kan kommentera -går till e-bok

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s