博客已经结束

Besöken har minskat kraftigt eftersom jag skrivit så lite och det har hänt så lite senaste året. Besök från Hongkong är en av mina goda vänner i Asien som dock inte kan svenska alls. Detta föranleder rubriken, som berättar om avslutet.
(Några sidor kommer uppdateras innan e-boken publiceras även på annat håll)
Jag har tipsat kinesiska myndigheter om det omänskliga Sverige, men än så länge har de inte reagerat. Det kan bli skillnad när jag besöker dem.
Besöken från USA är mer förvånande, jag tror att dessa är svensktalande och att någon av dessa är ”godman nummer tre”.
(Den som borde behållits men den ende som fick problem med överförmyndar-hämnden. Efterföljarna var katastrofala. Omvända världen i aktuell dårskap)
Det här är inte antalet besökare utan antalet visningar
.

En vecka förr

förr

Och nu

nu

 

 

Mittmedia – Gävle Dagblad -helt oseriöst

De tips som denna tidning fått om stölden från mor har ignorerats helt.
Notera att annonsen som bedragaren använde sig av (prylar köpes) var införd i bland annat denna tidning.
Generellt tycks Mittmedia vara besudlat av oseriösa reportrar.
De kvalificerade och seriösa hittas inom nätmedia numera.

Jämför Nerikes Allehanda Örebro, tidigare inlägg. Lika oseriöst och obegåvat där. Ignorerade kommunens vanvård, bara intresserade av privat dito.

 

 

Är nog dags att ”runda av” bloggen.

Bloggen startades pga de absurda problemen i Örebro men nu efter över tre år på ett bättre boende i annat län har jag inget större intresse av att dela med mig av en allt svagare och allt mer passiviserad mamma, både pga ålder och sjukdomar-mediciner.
Jag hann beskriva en ny elakartat händelse, en stöld.
En eländig avslutning och jag mår dåligt av det.

Mor har drabbats mycket illa tre gånger de senaste 30 åren plus stölden nu som drabbar henne bara om hon ber att få se förlovningsringen, inte annars eftersom ingen ska berätta om stölden för henne.
Hon har aldrig glömt Kaare Baastad.
Andra större händelser än elände lär inte bli att berätta om och med samma glesa mellanrum som hittills kommer mor slippa det då hon nog inte har långt kvar.
Jag vill inte göra de få trogna läsarna ledsna med ett meddelande om hennes bortgång.

Jag kommer när tid och energi finns, jobba med e-boken.
Avser också lämna Sverige, då kommer jag att publicera samtliga namn mm på kriminella element som har förstört mycket för mor och mig.

 

Hastiga förändringar

1. Tvärtom-besked från PKC (polisens kontaktcenter)  ”ärendet inte nedlagt”
(mors stulna förlovningsring) Men det var lika hattigt -2014 då hon bestals på
pengar mm av en godman.

2. Mor i sämre skick än någonsin,  senaste besök nyligen, mycket orkeslös, kunde
bara gå ca 10 meter och måste sen sitta och vila.
Det positiva var att hon verkade känna igen mig igen.

Oväntat stöd från bl.a. Lokus annonser

Till skillnad från polisen, som jag idag hörde lade ned saken redan i tisdags, samma dag som anmälan gjordes på en station, så var information till Lokus meningsfull.
De har agerat. Bedragarens annonser har blockerats på nätsidorna och han har hindrats annonsera på nytt.
Det är ungefär som det där med överförmyndare kontra fastighetsmäklare.
Förståndet finns utanför myndigheterna.
Förmyndarna i Örebro såg inget fel hos mors  oseriöse gode man, men det såg mäklarna snabbt och flera avstod från uppdraget att sälja mors bostad.
Det känns så bra när man lider av galenskaper inom myndigheter att det finns fler som förstår och ser.
Jag skrev då, 2014,  att ”förståndet kommer utifrån” och samma sak gällde alltså nu.
Gävle Dagblad visade intresse, jag ville bara skriva en insändare och varna för den här typen av stölder, men de kopplade in nyhetschefen som sen lade det hela på en reporter. Han ringde mig och skaffade sig med bra frågor en bild av hur det hela gått till. Jag kunde inte låta bli att berätta om en del av vad mor fått vara med om förut och reportern var  lyhörd.
Jag har lovat att sända kopia på den genast nedlagda daghemsrapporten (förlåt, polisanmälan med beslut) och även inspelningen av samtalet med den iskalle tjuven. Poliskopian dröjer ca en vecka och måste hämtas på mors boende eller om jag kan få en utskrift på en station.

Seriöst arbetande FU-ledare skulle tagit in tjuven på förhör och tittat på de bilder jag har samt lyssnat på inspelningen och studerat annonsen!
Men det här var i  stort sett väntat. Det är svårt att glömma den rena cirkus som förekom då Örebropolisen skulle ”utreda” stölder från ”Galenfalken”  dvs godman
i Örebro.

EDIT  12/4
Nu när jag  lyckats komma fram till PKC tidigt på morgonen  (igår var det över en timmes väntetid hela dagen och när jag lämnade tel.nr blev jag inte uppringd)
så kom kontrabesked. Ärendet var INTE nedlagt.

Men man vet aldrig vad som kucklas bakom kulisserna.
jämför år 2014 ang tokigheterna med polisen då.


(Polis och åklagare har som det verkat förut inga begrepp runt detta att ständigt nedlagda förundersökningar leder till fler brott och mer arbete dvs en ond cirkel)

Ny bedragare, ej godman denna gång

Mor har nu blivit bestulen på sin förlovningsring från 1958.
Det är delvis mitt eget fel, jag hade lagt den i en låda där alla hennes gamla smycken med ringa värde låg, därför att jag antog att den knappast var av guld eller iaf bara förgylld. Lådan i bokhyllan där den lilla röda asken med ringen syns:


lådan i hyllan.jpg

Dvs en hylla för mor, ovanför hyllan för mormor med lite tillhörande saker.

Ringen hade ingen normal guldstämpel på insidan utan bara en oläslig text. I allafall som jag minns det, det kan också ha varit utländsk text.
När jag tog hand om allt sådant inkl några tänder hon tappat, med guldlagningar -2013 (det låg utspritt på olika platser) tog jag foton på sakerna.

Här den stulna ringen:

Ringen som satt i fodralet märkt Baastad 1958

Asken den satt i:

20190401_112055

Förlovning med Kaare Baastad 1958,  kusin till Lena Baastad, (s) partisekreterare.
Bilden troligen från 1957.

Kåre ca 1957

Så här gick det till, stölden begången av en individ som annonserar på Lokus (går ut i diverse tidningar, Mittmedia)  där han önskar köpa ”Prylar”:

Prylar köpes

Mor har ett tiotal kartonger med saker och jag har också en del överflödigt och mor har slutat visa intresse för sina saker, med mycket få undantag.
Jag har lämnat in en massa gamla tallrikar mm på auktion -2017 och satt in pengarna på mors konto. Det blev några tusenlappar.

Smycken tycker hon om och har eller har haft en del på sitt boende, men sådant försvinner, om inte annat genom att hon gömmer undan det. Men de boende går också in hos varandra, just smycken på boendet måste vara av ringa värde.
Jag svarade på annonsen, berättade om gamla skålar och figuriner mm och mannen var äldre och lät helt seriös. han kom över efter ett par timmar.
Han var måttligt intresserad av det som fanns och frågade om det fanns några smycken.
Jag visade lådan och sa att det är vad jag vet inget intressant utan bara så kallat ”kattguld” enligt en bekant dam.  Han tittade igenom det och höll med, han berättade om åratals erfarenhet av guld och silver. Jag tyckte det var bra att en ”expert” tittade igenom det för att sen lämna innehållet till mor om det inte fanns något av värde.  Jag hade dagen innan sorterat ut sånt som var betydelselöst och tänkt kasta eller ge till grannbarnen, det låg i en plastpåse:

påse med utsorterat
Den låg på rumsbordet och även det ville han titta på och hällde ut det.
Sen skeppade han över det i lådan (!) så jag antog att han hade glömt att det låg i en påse. Efteråt inser jag att det ingick i hans ”trollkonster” för att förvilla.
Så här såg lådan ut efter hans hantering:
(Fotat dagen efter och jag har plockat bort ringens ask för att ta med till polisen)


20190401_111805

Sen visade han intresse för fyra gamla bilmodeller skala 1:18 jag har i en hylla. Han hämtade också några av de bästa sakerna från bordet där jag ställt upp det.
Ett brunt Pyrus-fat (värde ca 150 kr) En gammal fin Gefle-skål (värde kanske 200 kr) och ett gammalt  prydnads-svärd (värde några hundra tror jag) samt några fina figuriner.
Jag frågade vad han ville ge för detta inkl de fyra bilmodellerna. Han ville inte ge bud utan ville höra ett pris.
Jag erbjöd femhundra för allt.
Det tyckte han var för dyrt men jag gick inte ned på det billiga priset.
Han hade kört fem mil och hade fem mil hem igen.
Jag tyckte det var synd att han skulle åka tomhänt så jag gav honom två enklare mindre bilmodeller jag hade i en låda samt två teskedar av silver, totalt värde några hundralappar.
Anmärkningsvärt nog så tackade han inte. En iskall typ, det insåg jag då.
När jag senare rensade bort ”skräpet” ur lådan igen, så noterade jag att det bara fanns EN tenn-brosch men jag visste att det varit TVÅ likadana.
Märkligt då en tennbrosch knappast har något värde.
Det kändes dåligt och jag tittade genast i asken där ringen funnits.
Det fanns ingen ring. Kändes katastrofalt.
Han måste vara väldigt fingerfärdig eftersom jag var med hela tiden när han gick igenom innehållet och höll på med ”skräp-påsen”.

Jag hade hans namn eftersom han använde ett registrerat telefonnummer.
Annars hade jag inte bjudit hem ”uppköparen”.

Dagen efter ringde jag upp och frågade var han gjorde av ringen.
”Den slängde jag väl ner nånstans”
När jag sa att den finns ingenstans och att jag tittat mycket noga sa han att han hade ingen anledning att diskutera saken och slängde på luren.
Jag spelade in samtalet.
(Jag tittade verkligen överallt, på golvet, t.o.m i soporna)

Värdet är nog inte stort, jag ägnade timmar i måndags till att chatta med juvelerare och sända över bilden. Troligen av guld då det är en förlovningsring men ev låg karat-halt, tunn och enkel. I så fall guldvärde max 1.500 kr, men som minne för mor är det givetvis en helt annan sak.
(Mor har några föremål med värde, men de visade jag inte för uppköparen då de har känt värde via kataloger, tex en medalj för trogen tjänst på Ericsson och ligger väl gömda på annan plats)

Guldringar kan sakna vanliga stämplar om de kommer från utlandet eller är specialtillverkade e.d, Kaare var mycket i Norge men även i Ryssland på jobb.
Man plockar aldrig på sig av andras saker, det vet ju de flesta normala människor.

De blev aldrig gifta, men det är Kaare mor tänkt på i det längsta och haft foton framme på honom.
Det har jag visat tidigare i bloggen.

Tjuven håller till i Bomhus utanför Gävle.
Jag överväger att publicera namn och adress men avvaktar polisens ”utredning” vad den nu består av då de inte kontaktat mig  (vanliga lekstugan får man förmoda)
Den som vill veta mer kan  slå på numret i annonsen, men kommer troligen avregistreras och tjuven dyker sen upp med annan profil.
Jag kan väl inte publicera exakta personuppgifter med adress på en nätsida om jag sen inte håller koll på hur många som visar sidan. Får vara max ca 30 st.
Den som kan hjälpa till på något sätt är välkommen.
Polisanmälan lär mao inte göra någon nytta, så är det ju nästan alltid.
Jag skulle bli förvånad om de ens tar in filuren på förhör.
Jag och även en annan person har sänt sms och uppmanat tjuven att ta sitt förnuft tillfånga och sända ringen till mig eller till mor.
I det läget lovade jag att inget mer skulle göras.
Han besvarade inte detta.

Edit den 12/4
Jag hade snabbt fått uppgiften att ärendet var nedlagt, men idag sa man tvärtom.
Sätter väl nedanstående inom parentes tills vidare.
(Polisen begriper inte att de är till för att stävja brott enligt vad jag hittills sett.
De låter ”små brott” pågå och detta ger brottslingarna blodad tand. Skulle det ge polisen mindre belastning? Det är bara dumt)

 

 

Biltur och jordgubbar

Mor är nu 87 år gammal och lider av flera svåra kroniska sjukdomar och det är demensen som gör henne allt mer likgiltig, ibland nästan apatisk.
Det finns ingen sysselsättning för henne och frågan är om hon skulle kunna uppbåda intresse för någonting.

Till lunchen erbjöds hon att skala potatis men hon valde mos.
Det blir numera bara 1 – 2 besök per månad eftersom mina försök att köpa villa nära mors boende demolerades av opålitliga mäklare i två fall som jag beskrivit.

En liten biltur tackar mor sällan nej till och denna gång blev det paus med jordgubbar. Tyvärr suddig bild.

20190319_123159

 

 

 

 

 

Så hedrar jag ständigt mormor

Jag har berättat mycket om mor, men nästan inget om mormor.
I en bokhylla är en svag lampa ständigt tänd.
Där ligger några föremål som tillhörde henne.
Mer kan jag inte göra utom att tänka på henne.
Jag rekommenderar det och det kan även läsaren göra för en
avliden anhörig. Det går fram i någon mening.
En säker känsla för det svaga ljuset har jag fått vid två speciella
tillfällen, en gång från ett kyrkofönster mitt i natten.
Stannar man upp känner man att det finns något som är evigt.

hedrar ständigt mormor